Prematurbloggen

Av Prematurföreningen Mirakel

Att möta antibiotikaresistens

2011 födde jag mina tvillingflickor tre månader för tidigt. Jag hade en infektion som jag inte kände till och flickorna smittades av mig när de föddes. ESBL klebsiella pneumoniae ledde till sepsis på neonatalavdelningen. Åtta dagar gammal dog lilla Kirsty i min famn medan jag sjöng ”Blinka lilla stjärna” för henne. Utanför sjukhusväggarna fortsatte livet att leva som vanligt, likt ur en Stephen King-bok, där denna osynliga svarta dimension av samhället endast kan ses av vi som mött antibiotikaresistens och förlorat det dyrbaraste vi har.

Infektioner i samhället

Enligt studien som presenteras av Review on Antimicrobial Resistance bidrar i dag resistenta bakterier till 700 000 dödsfall per år men siffran kommer att stiga dramatiskt till år 2050, då det beräknas att 10 miljoner människor årligen kommer att dö i sjukdomar där antibiotika inte biter på grund av multiresistenta bakterier.

De första mätningarna av vårdrelaterade infektioner (VRI) påbörjades 2008 och sedan 2014 sker mätningarna på våren en gång per år. I maj 2017 presenterade SKL en rapport, ”Vårdrelaterade infektioner – Kunskap, konsekvenser, kostnader”, som visar att närmare 65 000 patienter årligen drabbas av VRI i Sverige. För Sverige innebär detta en total årlig kostnad på nästan 7 miljarder kronor. För att inte tala om lidande och avlidna som inte kan räknas i kronor för den drabbade som anhörig. 

Studier visar att ca 30 – 50% av dessa 65 000 skador troligen skulle kunna förebyggas. Här behöver inte bara personalens arbetsmiljö förbättras samt minska underbemanningen utan även ge personalen resurser att tillämpa åtgärdsprogrammen för att bekämpa VRI. I Europa uppskattar European Centre for Disease Prevention and Control (ECDC) att ca 4,1 miljoner patienter drabbas av VRI och att 37 000 EU-medborgare dör av en VRI varje år. VRI uppskattas vara en bidragande orsak till ytterligare 110 000 dödsfall.

En svensk undersökning gjord 2015 visade att 92% av kvinnorna uppgav att de alltid tvättade händerna jämfört med 83% av männen. Ett av de mest grundläggande tillvägagångsätten för att stoppa spridning av multiresistenta bakterier i samhället – att tvätta sina händer efter toalettbesök. En undersökning gjord 2005 visade att endast 32% tvättade händerna efter att ha hostat eller nyst i händerna.

Det är de allra svagaste i samhället som ofta drabbas först, som för tidigt födda. För tidigt födda får antibiotika eftersom de är extremt infektionskänsliga.  Att bli smittad kan få förödande konsekvenser, som att flera barn på neonatalavdelningen smittas med efterföljande allvarliga skador, ett livslångt handikapp eller att barnet avlider. De senaste åren har detta varit ett återkommande stort problem inom neonatalvården. 

Hur kan vi alla vara en del av lösningen?

1.     Prata med din läkare, tandläkare eller veterinär, som kan bedöma om antibiotika gör nytta just i ditt fall. Acceptera att antibiotika inte alltid är lösningen till alla sjukdomar. Spara kraften till de som verkligen behöver den. Köp inte antibiotika över disk utomlands.

2.     Använd inte överbliven antibiotika, spola inte ner den i toaletten utan lämna in den till apoteket.

3.    Tvätta händerna för att undvika smitta och smittspridning.

4.    Följ vaccinationsprogram som bidrar till att förebygga sjukdomar som orsakas av antingen bakterier eller virus. 

5.    Ställ krav på våra politiker för ökade miljökrav på läkemedel. Forskare vill skärpa kraven på läkemedelstillverkarna. Läkemedelstillverkning kan orsaka enorma utsläpp av antibiotika till miljön, som sprider multiresistenta bakterier till de boende och till besökande turister, som i sin tur tar med sig multiresistenta bakterier hem.

I september 2016 föreslog Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Sahlgrenska Akademin och en av initiativtagarna bakom Centre for Antibiotic Resistance Research at University of Gothenburg (CARe), att regeringen borde ändra villkoren för de så kallade generiska utbytena, så att inte enbart pris utan även miljöpåverkan vägs in i bedömningen kring vilket läkemedel som ska rekommenderas av apoteken och subventioneras av staten via högkostnadsskyddet. Någon som kommer ihåg när vi 1995 valde att inte köpa franska viner när Frankrike fortsatte sina kärnvapentester i Mururoa? Vi som konsumenter har makten att förändra.

6.     sta på politiker som sätter antibiotikaresistens högt på agendan i Sverige och EU, som satsar på att ge hälso- och sjukvården förutsättningar att motarbeta VRI men också ger sjukvårdspersonal en arbetsmiljö där de har möjlighet att följa utsatta hygienrutiner.

7.    Minska på kött-och mjölkkonsumtionen – två tredjedelar av all antibiotika i världen ges till djurindustrin Antibiotika i jordbruket borde förbjudas.


Vi som drabbas

Hälso- och sjukvården har många bra och viktiga kanaler och nätverk där kunskap och information om antibiotikaresistens och multiresistenta bakterier sprids inom professionen och som arbetar på att sprida information till allmänheten. Något mer måste göras, allmänheten tror fortfarande att detta är något som bara sker i U-länder, att de som dör i Sverige bara hade "otur", att man kan ta antbiotika när som helst, att köpa antibiotika över disk utomlands. Vi är i ett allvarligt läge och vi alla måste vara delaktiga i kampen mot antibiotikaresistens. 

Detta är en pandemi som sker i det tysta, där vi som blivit drabbade försöker berätta om att detta sker NU, detta är vår verklighet NU. WHO varnar om att vi har en kommande "post antibiotic era" när vi kommer dö av sjukdomar som vi idag kan bota med antibiotika.

Den 20 mars i år talade jag hos Malou Efter Tio med Johan Kaarme, barnläkare och forskare, Akademiska sjukhuset, och chef Innovation Akademiska, om antibiotikaresistens och med Malou om min familjs möte med antibiotikaresistens, då vår dotter Kirsty dog (TV4 2017-03-20).
Som Björn Olsen, professor och infektionsläkare vid Uppsala universitet säger - det krävs att en kändis dör innan svenska folket vaknar upp.
Under tiden försöker vi som drabbas av denna tysta epidemi göra våra röster hörda om vad som sker, att barn dör eller blir allvarligt skadade i Sverige pga antibiotikaresistens, att vi alla måste vara delaktiga i kampen mot antibiotikaresistens. 

Min familj lever dagligen med konsekvenserna av antibiotikaresistens och vi är inte den enda familjen som lever med detta. Saknaden efter Kirsty är enorm. Hon är en del av vår familj, vi skålar för henne på julafton, nyår, vid födelsedagar, våra barn ritar teckningar där Kirsty finns med, jag sprider information via min nationella ideella Prematurföreningen Mirakel om antibiotikaresistens. 
Ge en röst till de som gått bort i kampen mot multiresistenta bakterier. 

Världens bästa lillasyster Vår familj

TV4 2017-03-20

Malou Efter Tio 

Skydda antibiotikan

Facebook Skydda antibiotikan

Strama

WHO World Antibiotic Awareness Week, 13-19 November 2017

Tack till Peter Ulleryd, biträdande smittskyddsläkare, Smittskydd Västra Götaland!

Framtidens neonatalavdelning

Den 17 november är det Världsprematurdagen. Man kan läsa om att det årligen föds 400 extremprematurer i Sverige och en halv miljon prematura barn i Europa och vilket otroligt viktigt jobb neonatalföreningar gör runt om i världen. Många firar dagen, många genomlider dagen då de blir påminda om traumat att föda för tidigt, minns deras barn som dog. En dag med många blandade känslor och engagemang. 

Familjers verkligheter

Det som inte berättas om är hur neonatalavdelningar i Sverige återkommande drabbas av smittohärdar av multiresistenta bakterier och hur hela avdelningar av barn blir smittade och barn dör eller får livslånga skador. En notis i media, en Lex Maria. Varför sker inte liknande smittohärdar på Barncancercentrum som hanterar små infektionskänsliga barn? Hur söndertrasade familjer skrivs ut efter månader på sjukhus, utan ett adekvat stöd för att orka med vardagen och att ta hand om en extremprematur - eller de som inte alls kom hem med ett barn. Personal som gör sitt absolut bästa för att stötta föräldrarna och deras sjuka barn. Som till slut inte orkar och söker sig vidare till andra jobb. En kunskapsflykt med spetskompetens som är förödande för våra prematura barn och familjer. Som tar år för avdelningen att återhämta sig ifrån. Personal som har en sådan belastning att de inte har tid att stötta föräldrar som sitter vid sitt döende barns kuvös. Hur mår personalen, hur mår föräldrarna efter detta?

Tvilling- och trillingföräldrar som förlorar ett barn och som med en eller två överlevare kämpar kvar på neonatalavdelningen och där neonatalavdelningen inte har riktlinjer för hur man bemöter dessa föräldrar i sorg och i ett pågående trauma på avdelningen. När dessa föräldrar blir utskrivna och vardagens verklighet slår till med efterföljande depression, PTSD och sjukskrivning, dvs om du får rätt handläggare hos Försäkringskassan. Alla sörjande tvilling- och trillingföräldrar blir inte sjukskrivna samtidigt, det behor helt och hållet på vilken handläggare du får. Man ska vara föräldraledig samtidigt som du kämpar med PTSD, sorg, planera sitt barns begravning. Föräldrar som inte vågar ifrågasätta eller framföra kritik till neonatalavdelningen då de vet att de är i en beroendeställning under flera år framöver. När kommunikationen med avdelningen och personalen inte fungerar så vänder föräldrarna sig till media, där de känner sig sedda och hörda om sin traumatiska tid på avdelningen. 

Jag har också fått höra om eldsjälar till personal som jobbar på neonatalavdelningarna, som gör sitt absolut bästa trots tuffa förutsättningar. Föräldrar som hyllar personalen och som besöker neonatalavdelningen flera år efter födseln, för att visa hur barnet mår och visa barnet vilka hjältar som fanns hos dom. Personal som vill göra så mycket mer men bristande möjlighet till vidareutbildning och hierarkiskt tänkande stoppar dom, stoppar arbetslusten, stoppar möjligheterna till innovativ arbetsmiljö. 

Den 19 september 2017 informerade Regeringskansliet att den befintliga satsningen på förlossningsvården ska utökas med en miljard kronor per år i en femårig satsning 2018 - 2022. Viktig och välbehövd satsning med tydlig presentation av preliminär fördelning inom landstingen. Jag hoppas att politiker och beslutsfattare öronmärker pengar till neonatalverksamheterna. 

Framtidens neonatalavdelning

 Hur skulle jag vilja att Sveriges neonatalverksamheter ser ut i framtiden?

  • Personal som vill får möjlighet att vidareutbilda sig - mer än 100 kunskapsluckor inom bl.a kategori neonatal/barn (Läkartidningen 2017-05-31)
  • Personal som har förutsättningar att göra ett bra jobb och som förebygger smittspridning av multiresistenta bakterier
  • Gör om och gör rätt - hierarkiskt tänkande har inte att göra inom hälso- och sjukvård år 2017
  • Standard med enkelrum där barnet kan bo med sin familj
  • Samarbeta gränsöverskridande genom innovativa projekt med företag, försäkringsbolag och ideella organisationer
    - det första föräldrar gör efter att man fött för tidigt är att kontakta sitt försäkringsbolag för att få ut ersättning. Win-win för försäkringsbolag om de samarbetar i förebyggande projekt
  • Ett stöttande nätverk lik Barncancercentrum har idag, där syskon får stöd och får möjlighet att aktiveras utanför hemmet i olika planerade aktiviteter, där familjeträffar anordnas, där personalen på avdelningen stöttar familjen med det administrativa (Försäkringskassan, försäkringsbolag, läkarbesök etc)
  • Att politiker, beslutsfattare och neonatalverksamheter aktivt samarbetar med Sveriges prematurföreningar för att utveckla neonatalverksamheterna, arbeta förebyggande gällande antibiotikaresistens och förtidsbörd
  • Att det anordnas årliga konferenser där alla ovanstående aktörer tillsammans arbetar fram innovativa utvecklingsprojekt, premierar innovation, diskuterar vidareutbildning, planerar en centraliserad enhetlig neonatalverksamhet

Framtidens för tidigt födda barn och familjerna förtjänar en neonatalvård i toppklass. Politiker, låt detta bli verklighet 2018.

I miss you

Gör det inte svårare att anmäla vårdskador

Ett nytt kapitel börjar för Prematurföreningen Mirakel!
Bloggen är tänkt att öka möjligheterna att göra vår röst hörd, som för sjukvårdspersonal, anhöriga, föräldrar och familjer. 

Vi börjar med en debattartikel som Prematurföreningen Mirakel är delaktig i tillsammans med bl.a PatientPerspektiv och som idag publicerats i Svenska Dagbladet, gällande den nya lagändringen för anmälan i vården, som träder i kraft vid årsskiftet. Tack alla som ställt sig bakom debattartikeln!

 

Pernilla Brown
Grundare
Prematurföreningen Mirakel

 

Ni kan även läsa debattartikeln här: 

”GÖR DET INTE SVÅRARE ATT ANMÄLA VÅRDSKADOR”

ATT ANMÄLA ALLVARLIGA SKADOR INOM SJUKVÅRDEN TILL INSPEKTIONEN FÖR VÅRD OCH OMSORG (IVO) KOMMER ATT BLI SVÅRARE. DEN LILLA PATIENTMAKT SOM FINNS IDAG KOMMER DÄRMED ATT BLI ÄNNU MER BEGRÄNSAD, SKRIVER MIA BERG, FÖRENINGEN PATIENTPERSPEKTIV, TILLSAMMANS MED FLERA ANDRA DEBATTÖRER.

DEBATT | SKADOR INOM SJUKVÅRDEN

Från den 1 januari ska det i första hand vara vårdgivaren själv som tar emot och bemöter klagomål från patienten. Syftet är att processen ska gå snabbare. Hittills har alla anmälningar gått direkt till den utredande myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg). Anledningen till förändringen är IVO:s överbelastning.

Men förslaget, som det ser ut nu, lämnar mycket i övrigt att önska för patienternas del. Risken är stor att patientens röst blir oviktig, och att vårdgivare lättare kan mörka händelser. Den lilla patientmakt som fanns, är nu ännu mer begränsad, om inte helt borta.

Alla borde ha samma chans att nå fram med klagomål. Med den nya funktionen har IVO inte längre någon utredningsskyldighet.

Om vi tidigare kunde anmäla och få igång en utredning direkt hos IVO, ska vi nu först gå via Patientnämnden och en vårdgivare som kanske trilskas, innan vi eventuellt kan bli hörsammade av IVO? Med tanke på hur sällan myndigheten redan idag hörsammar patientens argument och/eller bevisföring, utan till stor del går på vad vårdgivaren säger, kan detta nya förfaringssätt ytterligare göra det svårare för patienten att få gehör för sin sak.

Enligt förslagets formuleringar är det tvärtom. Tillsynsinsatserna ska ökas ”där de är som störst”, och på så sätt gynna patienter som inte själv kan anmäla. Men vad baseras denna tillsyn på undrar vi? Tidigare anmälningar? Oseriösa vårdgivare? I de fall den seriösa vårdgivaren redan utför ett fungerande och tillfredsställande patientsäkerhetsarbete och anmäler skador oavsett, kommer alltså inte denna förstärkning att utgöra någon större skillnad för patienterna. Men i de andra fallen då? Mörkertalet? Patientsäkerheten är satt ur spel då vårdgivare ges fria händer att själv avgöra om en händelse är allvarlig nog att anmälas och då patienterna förväntas förlita sig på ökade tillsynsinsatser.

Låt mig påminna om Macchiarini-affären. Vad hände med visselblåsarna? Är Karolinska en ”oseriös” vårdgivare? Jag är själv ett levande bevis på att inte heller seriösa vårdgivare anser mycket allvarliga misstag värda en avvikelserapport. En rapport som skrevs enbart för att IVO påtalade bristen. Och varför påtalade IVO bristen? Jo, för att jag själv anmälde den och IVO utredde. Med denna nya regel hade rapporten med största sannolikhet aldrig gjorts och IVO aldrig utrett.

Men anmälan ska alltså nu komma från den som orsakade skadan.

I sammanhanget är det även anmärkningsvärt att lagändringen vilar på Klagomålsutredningen, lämnad till regeringen 2015, där det konstaterats att anledningen till varför inte fler vårdskador anmäls är för att många inte vet hur eller var de ska anmäla. Varför är då lösningen att ta bort den direkta anmälningsfunktionen helt och hållet?

Risken är uppenbar att ännu fler vårdskador går obemärkta förbi. Och att ingen någonsin får möjlighet att dra lärdom av dem. Statistiken över vårdskador lär ju i alla fall bli bättre på detta vis…

Mia Berg, grundare av Sveriges första förening för vårdskadade, PatientPerspektiv

Päivi Vilkkavaara, specialistsjuksköterska, med-grundare nätverket En annan vård är möjlig

Philippa Göranson, patienträttsaktvivist

Joe Danielson, anhörig

Magnus Hiis, leg sjuksköterska, Stockholm

Kai Bergendal, vårdaktivist med sällsynt diagnos

Mia Engström, grundare av aktionsgruppen Swedish Mesh Support

Charlotta Dickman, leg. sjuksköterska, medgrundare nätverket En annan vård är möjlig

Gun Dufvenberg, patient

Håkan Hedman, ordförande Njurförbundet

Lena Kullman, specialistsjuksköterska och anhörig

Johan Norder, patient

Birgitta Norder, pensionär och anhörig

Thony Kullman, chaufför, patient och anhörig

Leslie Raie, specialistsjuksköterska

Annbritt Persson, leg sjuksköterska, anhörig och patient

Ingrid Borin, mentalskötare

Susanne Björkman, leg sjuksköterska/rådgivare Vårdförbundet Direkt

Peter Doland, vårdaktivist

Stina Anderson, mönsterkonstruktör, patient

Anna Porsvald, legitimerad sjuksköterska

Irene Skeppner, förskollärare, anhörig

Christina Hägglund Unander, innovatör

Anette Hörnstedt, undersköterska

Ingrid Jonsson, förskollärare, ansvarig för PatientPerspektiv Norr och anhörig

Ken Swedenborg (ffs), undersköterska/partiordförande

Stefan Bylund, tekniker, patient

Martha Nelson, leg. sjuksköterska, ekonomisk administratör, patient

Raili Pikkusaari, fd instrumentsköterska/mentalsköterska, patient, anhöriga kommunfullmäktige

Peter Langerbeck, anhörig och vårdskadad

Pernilla Brown, grundare Prematurföreningen Mirakel

Erika Setterberg, patient

Elisabet Nybom, marknadsföringskoordinator, patient

Linda Zeigner, leg. Sjuksköterska, anhörig

Dunja Grisell, psykiatrikritisk aktivist

Maria Hedlund, sjöman, patient

Irene Skeppner, förskollärare, anhörig

Lennart Ottosson, fd Kriminalinspektör

Tommy Lundholm, nätverket En annan vård är möjlig

MariAnne Larsson, lärare

Mikael Källbom, snickare

Magnus Löwegren, lots, patient

Arne Fjälling, fil. dr., ingenjör

Kerstin Brandelius, Operations Manager, regionchef

Farzaneh Abiri, behandlingspedagog

 

Om bloggen

Bloggen är en del utav Prematurföreningen Mirakels webbplats.

Gå till hemsidan